Steve the Squirrel

Astrid har vaknat på fel sida idag. Hon tappade massa kaffe i golvet, slog i knät på tv-bordet när hon hade torkat upp kaffet och skulle äta frukost, och så blir hon typ aldrig helt frisk. Dock har hon bestämt sig för att dra iväg till gymmet för att hon tydligen behöver bli av med all sin ilska. Hon sa att hon kommer bli galen om hon inte får träna idag. Hon skulle tydligen koka vatten och hälla på vårblommorna som njuter i solen eftersom hon undrade, and I qoute; ”Varför ska dem ha det så bra liksom?”

Ja du, Astrid, det är en bra fråga.

Som sagt. Astrid har vaknat på fel sida av sängen. Jag är inte säker på att hon vaknade i en säng ens. Känns mer som om hon vaknade på fel sida av skärselden. Typ.

Aja, bäst att hålla sig undan. Annars kanske hon häller kokande vatten på mig istället för vårblommorna.

Over and out,

Steve

Fotboll. Astrid tittar på fotboll. Det är något jäkla EM-kval med Sverige vs Moldavien om jag inte är helt ute och cyklar.

Jag satt med Astrid och försökte titta på matchen några minuter, men jag måste vara ärlig. Jag fattar verkligen inte grejen med fotboll. Det är 11 fullvuxna män som alla jagar en boll, och som faller som furor så fort en motspelare närmar sig dem och försöka ta bollen ifrån dem. Sedan ligger de där på gräset och ser ut att uppleva enorma smärtor trots att det syns klart och tydligt på reprisen att motståndaren, som gjorde den så kallade ”tacklingen”, inte är i närheten av att röra den gråtande manspojken som ligger på marken.

Du är en man, SLUTA GRÅT SOM EN LITEN FLICKA!

”Men han gör ju det så att han kan få inkast åt sitt lag”, säger Astrid i ett försök att ge en förklaring till grabbens mes-beteende.

”Så han säljer alltså sin manlighet för att kanske vinna en boll åt sitt lag?” frågade jag för att se om jag hade förstått det hela rätt.

”Ja. Typ.”

”….”

Astrid satt tyst en stund tills hon suckade, himlade med ögonen och till frågade ”Vad är det nu då?”

”Nä, inget.”

”Kom igen, säg vad det är.”

”Fast det kanske har något att göra med att de är massiva flick-pojkar som gråter om någon bara blåser dem i örat.”

”…”

”Seriöst, Astrid. Du kan inte direkt vara förvånad över min åsikt. Jag hatar pandor, tror du jag verkligen jag är normal och gillar fotboll?” frågade jag förvånat.

Det blev en liten kort konstpaus medan Astrid funderade på saken, sedan vände hon sig tillbaka till matchen, och sa kort och gott:

”Nä, du har rätt. Vore ganska sjukt om du gillade fotboll.”

Därefter sa vi inget mer till varandra. Sverige vann tydligen även med 2-0. Men det förändrar inget. Det är fortfarande gråtande, mesiga, småflickor i mina ögon.

Over and out,

Steve

Astrid ska ta sin magisterexamen till våren. Det betyder att hon sitter och skriver på sin D-uppsats som ska vara klar för inlämning den 16 maj. Jag vet inte riktigt vad det är hon skriver om, men ska jag vara helt ärlig tror jag inte hon själv vet vad hon skriver om.

Det är lite kul att se henne skriva dock, speciellt under den period när hon skulle läsa ut och sammanfatta alla böcker som hon har lånat innan de skulle återlämnas. Problemet var nämligen att hon hade låtit böckerna ligga väldigt länge innan hon började läsa dem, vilket ledde till att hon satt i panik när hon försökte hinna sammanfatta all relevant information ur dessa 5 böcker på sisådär tre dagar. Jag tror faktiskt att hon övervägde att ta uppåttjack vid början av tredje dygnet när kaffet inte räckte till för att hon skulle hålla sig vaken. Men istället tog hon lite mer kaffe och sammanfattade de sista kapitlena ur den femte boken av ren envishet. Under den sista timmen lät det som om hon började mumla något slags mantra om att bok-helvetet inte skulle få nöjet att knäcka henne.

Just nu sitter hon och försöker skriva på själva innehållet i uppsatsen. Det är också kul att titta på, speciellt när hon drabbas av skrivkramp och bara stirrar blint på dataskärmen och ser lite lätt illamående ut. Hon brukar sitta så i ca 5 minuter innan hon smäller igen datorn och lägger sig i soffan för att se på TV istället. Sen får hon ångest när hon ligger i soffan och gör då en plötslig rörelse, stiger upp, och sätter sig vid datorn igen för att försöka skriva. Tyvärr sitter hon precis som innan och bara tittar på skärmen och ser lätt illamående ut igen. Idag försökte jag muntra upp henne genom att säga att D-uppsatsen inte är hela världen. Visst, om man skriver ett toppenarbete visar det på framanda, ansvartagande, och engagemang, och ett företag kanske kan få upp ögonen för henne.  Och ja, om hon misslyckas måste hon kanske kämpa lite mer, ja hon kanske till och med får jobba på ett ålderdomshem ett par år, gå in i väggen, bli sjukskriven och leva få socialbidrag, men det går ju det med.

Då tittade hon bara på mig med tomma ögon.

Men det går ju faktiskt, fortsatte jag. Jag menar, folk är ju lyckliga med minimilön också. Kan ju skaffa massa barn och få barnbidrag också, skaffa en lägenhet i något miljonprojekt och ändå ha ett bra liv. Visst, jag framhävde att hon kommer ha ca 300.000 kr i skuld till CSN som hon måste betala av för resten av hennes liv, men hon hade ju ändå ett ganska kul liv i 4 år som student, var i de åren värt den skulden även om studierna inte leder till ett jobb?

Efter att jag hade sagt allt detta insåg jag att all färg i Astrids ansikte var som bortblåst och jag tror att hon slutade andas under typ en minut. Det var då jag insåg att jag var tvungen att daska till henne med min svans för att hon skulle återkomma till verkligenhet. Det gjorde hon med ett ryck och direkt återvände till sin uppsats och började skrev som en galning.

Aja. Jag fick henne att börja skriva i alla fall.

Astrid har varit sjuk ett par dagar nu. Hon ser lite rolig ut. Håret står åt håll som jag inte trodde att det fysiskt möjligt kunde stå åt. För att ni ska få en förståelse över hur hon ser ut tänkte jag bifoga en bild på henne, men hon fick tag i kameran och krossade den till smågrus precis efter att jag hade tagit en bild. Fast jag har hittat en annan bild som kan fungera som substitut över hur Astrid såg ut under onsdag eftermiddag när hon hade feber.

Ja du, Astrid. Helt plötsligt var den bild jag tog inte så farlig va?

Utöver Astrids fulhet när hon är sjuk måste jag även uttrycka min fascination över hur mycket snor en vanlig person kan producera. Seriöst. Jag har aldrig sett något liknande. När jag tittade till henne imorse bemöttes jag av ett hav av snorpapper. Ytterst ohygieniskt. Men ändå ganska imponerande på något vis. Den massiva mängden liksom.

Hon luktar även illa. Jag tvingade in henne i duschen nu under kvällen, jag stod inte ut längre. Tänkte även byta hennes lakan när hon väl var ute ur sängen, men jag var för rädd för att något muterat virus skulle attackera mig om jag närmade mig lakarna så jag stannade i mitt hörn beväpnad med desinfektionsmedel.

Over and out,

Steve

Jag tänker inte sticka under stol med sanningen om att jag är ateist. Jag vet att det här en kristen världsdel och jag anser att folk har rätten att vara religiösa om de vill, men snälla, var medvetna om att ni har fel, okej? Var snälla och fullt medvetna om att ni lever i en fantasivärld, och att efter att ni dör så kommer inget att hända? Personligen är jag inte rädd för att dö eftersom jag vet att jag bara kommer att ruttna under jorden när det väl händer. Jag kommer inte ens vara medveten om att jag är död, vet ni varför; för jag kommer att vara död. Religiösa personer oroar sig ofta för denna del av livscirkel eftersom de tror att det finns en Himmel, och finns det en Himmel måste det finnas ett Helvete. Och alla som har läst den där boken vet om att de har gjort tillräckligt med djävulskap för att hamna i Helvetet. Och det gör att det blir väldigt stressigt vid dödsbädden när de i förväg inser; ”Fan, det här kommer inte sluta bra.”.

Helvetet i sig ska tydligen innehålla massa eld, glöd och evig tortyr. Det är vad som är skrivet i Bibeln.

Det är dock Guds bok.

Såvitt jag vet har Djävulen inte släppt ut någon bok. Vi vet alltså inte hans sida av historien. Om du frågar mig så verkar det som om att Gud och Djävulen ha att gräl. Dock verkar Djävulen vara den större personen eftersom Gud skriver en massa skit om honom i sin bok medan Djävulen verkar säger ”Jag tänker inte ens kommentera dina dumheter om du talar om mig på det viset”.

Okej, låt oss se på det hela rationellt (vilket känns som något Kristna borde prova på, rationella tänkandet kan vara rätt kul). Eld, glödande kol, evig tortyr, allt det där, det är vad som tydligen ska vänta på oss nere i Helvetet, right? Och Gud styr hela Universum förutom just Helvetet som är styrt av Djävulen. Och Djävulen och Gud tycker inte om varandra, de snarare verkar vara varandras ärkefiender, eller hur? Och om du nu inte sköter dig enligt Guds regler så hamnar du i Helvetet. Låt oss säga att du har ljugit, stulit, bedragit och varit en allmän idiot hela ditt liv; varför skulle då Djävulen straffa dig? Du ju en av hans boys! Han kommer ju digga dig!

För skojs skull kan vi jämföra och fråga oss vad som kommer hända enligt Bibeln när du dör och hamnar i Himlen. Tydligen ska du se ett stor ljus. Du går mot ljuset, och vad är i slutet av ljuset? Jo, all din döda släkt.

Toppen.

Har du någonsin varit på en rolig släktträff? Det är ju ren tortyr om något. Och när du väl står framför alla måste du ju hälsa på allihopa; ”Hej Gammelmormor, hej Morfar. Hej Farbror som brukade tafsa på mig. Hur fan kom du in här? Just det, du brukade ju jobba för kyrkan.”

Religiösa personer tycker inte om att höra fakta, och det är ett faktum. Det finns pedofiler inom den katolska kyrkan, det har varit ett inslag på ”60 minutes” och många andra faktabaserade program, men ändå förnekar alla religiösa personer dessa sanningar och förlåter Gud för allt. I deras huvuden gör han bara toppengrejer såsom regnbågar, barnskratt, och annan skit. Men när han gör dåliga saker såsom orkaner, översvämningar, AIDS, cancer, barnarbete, misshandel säger de bara. ”Aja. Guds vägar äro outgrundliga.”

Vad är det för jävla ursäkt? Vad är outgrundligt med att bete sig som ett jävla rövhål?? Det är ju typ den minst outgrundliga man kan göra sedan tidernas begynnelse! Jag ska fan ut och misshandla ett barn och när folk frågar ”Men vad håller du på med?!” ska jag svara ”Jag beter mig outgrundligt.”

Utöver detta så har vetenskapsmän och forskare listat ut hur världen skapades kring teorin om The big bang; evolution skedde, mikroorganismer blev typ en groda, och den grodan tog en promenad, och sedan vad det massa djur däremellan, sedan kom de där jävla aporna, och till slut människan. Och den historien håller enligt mig. Sen har vi hur religiösa personer ser på saken och det är Kreationism. De tror att Gud placerade två vita personer i djungeln utan solskydd, de fortplantade sig och nu har vi massa olika folkslag såsom vita, svarta, araber, hawiianer, japnar, etc, som med tanke på all inavel, innehåller väldigt få utvecklingsstörda personer.

En annan rolig historia som Bibeln innehåller är den där om den båtbyggande snubben Noa. Noa byggde som sagt en båt. Och Noa levde till att bli 950 år gammal. Men det nämner dem aldrig på gudstjänster för då kan folk tro att det är skitsnack. I vilket fall som helst, så byggde han en jävla båt. Och på den där båten tog han med sig två av varje djur. Sedan skapade han ett slags kylskåpssystem så han kunde hålla isbjörnarna kalla och lejonen varma i båten. Och han gjorde även dörrarna till båten väldigt små så att dinosaurierna inte kunde komma in, för den där Noa var en smart man. Sedan hade han massa förvaring för all delikat mat, för vi vet alla hur jävla petiga pandor är! Alla pandor är fan dumma i huvudet! Jag är så jävla lack på pandor! Och alla andra varelser på denna planet älskar pandor! Pandor har inga naturliga fiender utan håller enbart på att dö ut för att de inte vill fortplanta sig med varandra! Fan, skit i dem, låt de dö ut om de inte vill ha sex då! Och ändå har människan försökt att hjälpa dem ha sex med varandra! Människor har försökt placera massa pandor tillsammans med varandra i burar för att de ska börja föröka sig. De håller på och puttar på dem och säger ”Där har du en panda! Gå och sätt på pandan!” Med pandorna bara tittar på varandra!

Nu måste jag nog sluta innan min hjärna överhettas av irritation. Finns så mycket mer att säga om alla dessa dumheter, men det får jag ta en annan gång innan jag får all världs religiösa/pandaälskande fundamentalister efter mig.

Over and out,

Steve

Astrid är lite av en mes i mina ögon. Hon är rädd för många konstiga saker som mörker, spindlar och plötsliga ljud. Ganska löjliga rädslor om du frågar mig, men det finns en sak som Astrid är livrädd för som jag har full förståels för.

Mumintrollet. Och hans läskiga vänner i Mumindalen.

Vad är ett mumintroll egentligen? Är det ett däggdjur? Ett blötdjur? Om man kisar kan man nästan se lite elefant i dem, men jag är inte säker. Och varför finns dessa varelser enbart i Finland? Vad var det som gjorde att Mumindalen skapades? Var det någon slags Tjernobylolycka som har muterat om vanliga personer och djur till dessa finlandssvenska varelser? För några troll är dem ju inte i mina ögon. Ett troll ser ut så här;

Eller så här;

Eller så här;

Men inte så här;

Troll? Niet. Mutation? Possibly.

Och utöver alla obesvarade frågor kring vad ett mumintroll verkligen är så finns det många andra bra frågor utan svar. Vad har Muminmamman i sin väska som hon alltid släpar med sig? Varför har Muminpappan en höghatt men inga byxor? Vad är det med Hemulen och hans uppspärrade ögon, är han speedad på riktigt? O varför har han en klänning? Och vad fan var det som Tove Jansson tänkte på när hon skapade Hattifnattarna??? Inte troll i alla fall, det är jag ganska säker på. Ta en titt på dem själv och se vad det första är som du associerar med dem…

Ja, att barn får se på sånt här är ganska oförståeligt för mig. Jag fattar att Astrid är rädd för mörkret om hon tror att det finns Hattifnattar som står och bara iakttar henne. Fan, scary shit alltså.

Over and out,

Steve

Idag var jag med på Astrids seminarium på Ekonomikum. Jag tänkte att det kanske kunde vara lite kul och se alla kineserna som hon studerar med och som hon alltid har lika svårt att höra/förstå när de säger något. Många gånger har hon sagt att hon faktiskt tror att de inte alls pratar engelska, utan kinesiska, och att de bara kastar in enstaka engelska ord såsom "legitimacy" och "organisational" i meningarna för att försäkra alla som måste lyssna på dem att de talar engelska, trots att de inte alls gör det. Och man kan ju inte ifrågasätta deras uttalanden eller säga att man inte förstår vad dem säger för då diskriminerar man, och det får man ju inte göra här i Sverige utan att bli sedd som en Jimmy Åkesson-anhängare.

Anyway, jag tänkte att det kunde bli en kul grej att hänga med. Två timmar går ju ganska snabbt och det enda alla skulle göra var presentera ett ämne som de skulle skriva om i ett Cours Paper. Efter att alla snabbt har sagt vad de vill skriva om skulle varje grupp välja en annan grupp att opponera på. Piece of cake, borde vara klart på enbart en halvtimme eller nåt liknande, right?

Fel.

Det som skulle ta varje grupp att presentera på ca 30 sekunder till 1 minut, tog alltifrån 10 till 15 minuter. Och tro på mitt ord när jag säger det här; När kineserna snackade verkade tiden stå still. Vid ett tillfälle kan jag nästa svära på att klockan på väggen började ticka baklänges. Som om att vi hade hamnat i ett hemskt maskhål som gjorde att vi upplevde samma mardrömsliknande tillfälle om, och om, och om, och om, och om, och om igen. Och det var ändå inte det värsta. Som om att det inte räckte med att tvingas lyssna på dessa oändliga (och totalt onödiga) ämnesval så hade läraren, som måste vara en ättling till den felande länken, bestämt sig för att ta med sina barn till jobbet och göra denna D-kurs på Uppsala Universitet till ett dagis.

Vafan?

Okej, ungen var söt de första 3 minuterna, men efter 1 1/2 timme av gråt, jollrande, stampande och lekande med leksaker som ger ifrån sig mer ljud än en mindre bomb, börjar man sakta vilja sula iväg ett sudd rakt i pannan på ungen. Och det var där någonstans som jag gjorde något väldigt drastiskt; Jag begick självmord.

Dock gjorde jag en Jesus och återuppstod lite senare, men jag tänker aldrig mer tycka att Astrid är en mes som anser att två timmar med sin klass i skola är som att befinna sig i den innersta cirkeln av helvetet. Jag lider med dig och dina vänner, Astrid. Det gör jag verkligen. Men jag tror inte att jag kommer att följa med på några mer föreläsningar som moraliskt stöd. Risken att jag begår seppuku igen är för stor. Och nästa gång återuppstår jag kanske inte igen.

Over and out,

Steve

En stor anledning till varför jag startade upp den här bloggen är för att jag som ekorre ska ha någonstans att utrycka mig offentligt. Bloggen kommer säkerligen både handla om vad jag har gjort under dagen, saker jag tycker om, men mest kommer det nog vara ett sätt för mig att få utlopp för saker jag irriterar mig på. Jag vill därför ägna mitt andra inlägg till ett ämne som länge har stört mig och som jag tror kommer fortsätta att störa mig i många hemska år till.

Jag talar så klart om oansvariga föräldrar och deras psycho-barn.

Barn är läskiga. De bryr sig inte om regler, skriker, gråter, förstör egendom och bits. Många föräldrar brukar mest skratta åt saken när lilla Pelle tänder eld på husets katt av misstag när han leker med någons tändare, eller häller ut yoghurt på pappas MacBook. Och istället för att säga till ungjäveln när de går förbi godishyllan att de kan fet-glömma att få äta godis på en tisdag, så ger de sig direkt när lilla Lisa börjar tjuta för att de inte vill ses som dåliga föräldrar med gråtande barn. Det ironiska i det hela enligt mig är ju att det är föräldrarna som HAR gråtande barn vid godishyllan, och som inte ger med sig när lilla Teodor gråter sig högröd i ansiktet, som ska hyllas för det betyder att de kan sätta gränser och förbud. Och det är varje förälders huvuduppgiften.

Jag anser att föräldrar måste ta ansvar för vad deras barn gör. Visst, jag kan förstå; Kanske har ungen förstört din vardag och inte uppfyllt den naiva bild du hade kring hur rosenskimrande det skulle vara att ha barn, men vafan, barnen har inte bett om att bli födda. Det beslutet tog du åt dem!

”Men jag kan inte kontrollera vad mitt barn gör dygnet runt”, säger avtrubbade mamma Nr 1, medan lille Tim stoppar in en gaffel i eluttaget. Newsflash.com; Bara för att du tyckte att de var söta när de var nyfödda betyder det inte att du kan skita i allt när ungfan blir äldre och börjar angripa resten av omvärlden! Argumentet ”Mitt barn är en egen person som inte jag kan styra” ser jag som en direkt synonym till att ”Jag är en tjock och valiumknaprande idiot som inte orkar lyfta mitt arsle från soffan när Oprah och Efter 10 är på, och borde fråntas rätten att föröka mig.”. Klart som fan att du ska straffas om lilla Kalle springer runt och bränner ner parkeringshus och kastar sten på passerande bilar från viadukter! Och ja, jag vet vad du säger nu. ”Ja, men det är ju inte vårt fel som föräldrar att våra barn inte har något att göra om kvällarna, det är ju Kommunen som lägger ner alla ungdomsgårdarna och asfalterar fotbollsplanerna.”

Mm, och varför tror du att kommunen gör detta? Jo, för att inte en enda ungjävel var där till och börja med! Hade det funnits lite mer engagemang från ungarnas sida skulle de inte ha lagts ner, så enkelt är det. Sverige har ett av världens starkaste föreningsliv och det finns saker att göra, men bara för att dina förslappade, WoW-spelande, Big Mac-ätande snorungarna inte orkar cykla två ynka kilometer till en icke-asfalterad fotbollsplan, då anser sig du som förälder ha full rätt att skylla ifrån dig på samhället och framhäva att det är kommunens fel att ditt barn löper amok, trots att samhället i sig har haft noll med DIN uppfostran av ungen att göra! Och mitt i allt det här sitter det en skäggig 40-talist i hörnet och ständigt talar om för allmänheten hur det ”… på min tid banne mig fanns dansbanor överallt, och flickorna hade blommor i sitt hår, och man kunde gå på bio och äta hur mycket kolor som helst för enbart en krona.” Mm, jag vet, det var bättre förr. Jag ska hälsa det till medeltiden.

I grund och botten är det ju det här jävla curlandet och mjuka, mjäkiga föräldraskapet som är orsaken till att vi har anorektiska blodinbloggare överallt, och hobbypyromaner som springer omkring och tänder eld på allt utom sig själva. Och nej, jag säger inte att du behöver slå ut två framtänder på ungen för att lära dem vad som är rätt och fel, eller stänga in dina barn i en Fritzel-källare för att se till att de sköter sig, men se till att det blir någon jävla konsekvens av deras handlande redan när det är små, annars blir de läskiga puckon som glider runt i livet och tror att de kan bete sig hur som helst! Och tänk dig när dessa små pluttligister ska uppfostra sina egna små ångvältar! Mänskligheten kommer ju att spåra ur! De kommer förstöra allt!

Herregud.

Jag måste gå och samla nötter innan apokalyspen slår till.

Over and out,

Steve

Ja, hej.

Det är ju då jag som är Steve. Jag är en ekorre. Jag brukar bo hos min vän och side-kick, Astrid, i ett hörn av hennes garderob. Hon gav det till mig när hon tröttnade på att jag tog upp all plats i soffan. Hon har till och med gett mig en gammal stövel som jag kan förvara mina nötter i så att jag skulle stanna kvar där inne. Fast jag brukar hänga en hel del med henne ändå, speciellt när hon är speedad på kaffe, utarbetad eller på något annat sätt lite smått psykiskt instabil. Hon brukar säga att jag enbart finns till för att hennes hjärna en dag behövde få utlopp för alla fördömande tankar, sjuka idéer och galenskaper som hon måste hålla sig inom sig för att kunna smälta in i samhället och inte bli instängd på psyket. Hon framhävde alltså att jag är ett av hennes fantasifoster och på så vis inte finns på riktigt.

What the...?!

Alltså, jag är inte den typ av ekorre som vill verka finkänslig, men när någon ifrågasätter min existens blir jag faktiskt lite lätt stött. Lite lätt irriterad liksom. För jag bloggar ju, alltså finns jag! Om jag nu inte finns måste någon göra bloggandet åt mig, och den person måste ju typ vara schizo eller nåt liknande om han/hon hittar på en talande ekorre som heter Steve! Seriöst, den person måste ju ha djupa problem. Typ druckit blyfärg eller ätit mängder av lim som barn.

Fantasifoster, jag? Tss.