Produkten av blyfärg
Ja, hej.
Det är ju då jag som är Steve. Jag är en ekorre. Jag brukar bo hos min vän och side-kick, Astrid, i ett hörn av hennes garderob. Hon gav det till mig när hon tröttnade på att jag tog upp all plats i soffan. Hon har till och med gett mig en gammal stövel som jag kan förvara mina nötter i så att jag skulle stanna kvar där inne. Fast jag brukar hänga en hel del med henne ändå, speciellt när hon är speedad på kaffe, utarbetad eller på något annat sätt lite smått psykiskt instabil. Hon brukar säga att jag enbart finns till för att hennes hjärna en dag behövde få utlopp för alla fördömande tankar, sjuka idéer och galenskaper som hon måste hålla sig inom sig för att kunna smälta in i samhället och inte bli instängd på psyket. Hon framhävde alltså att jag är ett av hennes fantasifoster och på så vis inte finns på riktigt.
What the...?!
Alltså, jag är inte den typ av ekorre som vill verka finkänslig, men när någon ifrågasätter min existens blir jag faktiskt lite lätt stött. Lite lätt irriterad liksom. För jag bloggar ju, alltså finns jag! Om jag nu inte finns måste någon göra bloggandet åt mig, och den person måste ju typ vara schizo eller nåt liknande om han/hon hittar på en talande ekorre som heter Steve! Seriöst, den person måste ju ha djupa problem. Typ druckit blyfärg eller ätit mängder av lim som barn.
Fantasifoster, jag? Tss.
steeeeeeeeeve! <3
